Vad händer om design inte börjar med frågan om vad som ska produceras, utan med vad som redan finns? I Threads-projektet undersöks design i relation till avfall, cirkularitet och befintliga materialflöden. Under konferensen En hållbar textil- och modeindustri i riksdagen blev den frågan också en del av ett större samtal om utbildning, affärsmodeller och textilens framtid.
Att ifrågasätta vad som ska designas
– Designutbildningar behöver inte bara utbilda för produktion, utan också för fritt och kritiskt tänkande. Vi måste ge studenterna förmågan att ifrågasätta vad som ska designas, varför det ska finnas och hur det faktiskt ska användas. Ingen utbildar sig till designer för att fylla världen med meningslösa prylar.
Det var en av poängerna Anna Lidström, doktor i redesign och lektor vid Textilhögskolan i Borås, lyfte under konferensen En hållbar textil- och modeindustri i riksdagen.
Det är också en fråga som ligger nära arbetet i Threads-projektet, där design undersöks i relation till avfall, cirkularitet och de materialflöden som redan finns.
För det finns ett kreativt slöseri i modebranschen som vi pratar för lite om. Inte bara i materialen, utan också i arbetet, kunskapen och idéerna bakom produkter som används kort tid och sedan snabbt blir avfall.
När cirkulära affärsmodeller ska fungera i praktiken
Anna deltog i panelsamtalet om hållbara och cirkulära affärsmodeller tillsammans med Jimmy Heibert från Plick och Jennie Grute från Fashion Loop.
Samtalet handlade om vad som krävs för att cirkulära affärsmodeller faktiskt ska fungera. Nya regelverk, incitament och bättre förutsättningar för återbruk, delning och reparation är viktiga delar. Men lika viktigt är de lokala infrastrukturer där idéer kan utvecklas, testas och få fäste.
Utrymme för experiment i mindre skala
Här spelar designutbildningar, unga designers och mindre aktörer en viktig roll. De står ofta närmare experimenten. De kan testa i mindre skala, börja i material som redan finns och pröva idéer som ännu inte passar in i större bolags sortimentslogik, volymkrav eller etablerade flöden.
Här kan frågor om avfall och cirkularitet bli konkreta. Vad kan ett material bli nästa gång? Hur kan något designas för längre användning? Och när är den viktigaste designinsatsen kanske att inte skapa en ny produkt alls?
Det är kunskap som branschen behöver ta bättre vara på. För om omställningen ska bli verklig räcker det inte att göra nya produkter lite mindre dåliga. Vi behöver också stärka de miljöer där andra sätt att tänka kring material, användning och värde kan växa fram.
Hopp, brådska och nya sätt att se på kläder
En liknande reflektion gjorde Veronica Wendin, hållbarhetspedagog från Lumire, som också deltar i Threads-projektet. För henne blev konferensen en påminnelse om både de lösningar som redan finns och om tempot som krävs i omställningen.
– Jag lämnade konferensen med både hopp och en känsla av brådska. Hopp inför de lösningar som redan finns, människors engagemang och hur det småskaliga perspektivet kompletterar det större och mer skalbara. Brådska inför hur snabbt vi behöver ställa om både produktion och konsumtion.
För henne stärkte konferensen också bilden av att textilens framtid handlar mindre om ägande och nyproducerade plagg, och mer om att dela, använda och designa om.
– Vi behöver vänja oss vid nya sätt att förhålla oss till kläder.
I den meningen möts konferensens större frågor och Threads-projektets mer konkreta arbete kring hur vi kan ta vara på det som redan finns och låta det bli början på något annat.
