F/ACT Movements forskningsprojekt sträcker sig bortom sociala medier och fördjupar sig nu genom workshops i de plagg man redan äger. Se hur berättelser om dina kläder kan fördjupa relationen till dem!
Varför jag har på mig det jag har på mig? – det är frågan forskningsprojektet #weaveyourstory inom plattformen F/ACT Movement har försökt utforska på många sätt, bland annat genom en serie storytelling-workshops från april till september.
De genomfördes med studenter och yrkesverksamma inom textil- och modeindustrin som fick ta med sig två plagg till workshopen – ett som de använder väldigt mycket och ett annat som inte används ofta. Tanken var att deltagarna skulle öppna och se över sin garderob och tänka på dessa två ändar av garderobens användningsspektrum. Så, historien om workshopen började långt innan den började!
Men hur börjar man prata om vad man har på sig just nu? Det kan vara svårt att komma ihåg vad man hade på sig i går, ännu svårare att minnas varför man valde och bar plagget från första början. Detta var syftet med workshopen – att ge utrymme och tid att reflektera över våra klädval, för att stärka eller omvärdera vissa relationer vi har till våra kläder och dess användning.
Workshopens början
Storytelling kräver i första hand att människor pratar och lyssnar på varandra. Workshoplokalen inreddes därför på ett sätt så att deltagarna satt i grupp. De lyssnade kollektivt för att förstå varför de var där, vad de skulle göra tillsammans och vad de tänkte ta med sig.
Workshopen fortsatte med en gruppberättaraktivitet bestående av tre kort. Det första kortet, med titeln ”YOU”, var en tio minuter lång aktivitet för deltagarna att komma in i berättandet. Det kretsade kring att utforska deras modeidentiteter, stilpreferenser, färgval och tygtexturer.
Processen började med att deltagarna läste kortet, reflekterade över uppmaningarna och skrev ner sina tankar på det medföljande arket. Dessa anteckningar fungerade som referenspunkter för deltagarna att turas om att berätta sina historier. Denna aktivitet tjänade också till att bryta isen och få alla att känna sig bekväma med varandra.
Det andra kortet, ”ON-REPEAT”, var för lära känna sin dagliga klädsel, inklusive föremål man bär ofta, vilket i huvudsak omfattar repetitivt slitage.
”HIDDEN IN CLOSET” var det tredje kortet för plagg som sällan används och ofta är undanstoppade, förblir gömda och oanvända. Vart och ett av dessa kort involverade en tjugo minuter lång aktivitet, som följde en liknande sekvens av läsning, skrivning och berättande om kläderna. Om deltagarna inte hade egna kläder med sig kunde de hänvisa till sina inlägg på sociala medier eller bilder på sin telefon, eller så kunde de välja ut vad de hade på sig för workshopen.
Att designa upplevelser
Frågorna på korten liknades vid hur en film introducerar sin bakgrund, vilket börjar med att visa landskapet och havet för att sedan gå in i handlingen. På samma sätt var dessa frågor inte huggna i sten, utan vägledde deltagarna genom deras plaggs historia, nutid och framtid, och så småningom bildade de sin egen historia.
Genom frågorna fanns även ett fokus på att förstå varandras digitala fotavtryck av plaggen, genom bland annat sociala medier, vilket kan ha en direkt eller indirekt påverkan på ens köp- och konsumtionsbeteende.
Dessutom uppmuntrades deltagarna att vara något performativa när de delade med sig av sina plaggberättelser. De kunde stå upp, bära, visa upp och prata om sina plagg för alla.
Därefter var det dags för fika – den mest betydelsefulla och energigivande delen av workshopen!
En klädtagg med en berättelse
Efter lite kaffe och kakor började den korta andra aktiviteten. Deltagarna försågs med berättelsetaggar, speciellt utformade för att hjälpa dem att kondensera och skriva de historier som tidigare hade berättats av plaggets ägare.
Deltagarna fick sedan klippa en bit garn; trä den genom ON-REPEAT-taggen och knyta fast den ordentligt på en synlig del av det plagg som bärs oftast. Den kan knytas på ett plaggs märkesetikett, ett knapphål eller en bältesögla. Samma steg upprepades med HIDDEN IN CLOSET-taggen, fäst på ett plagg som sällan används.
Näst på tur: en miniutställning!
Sedan arrangerade och visade deltagarna upp plaggen tillsammans med sina storytags på bordet eller på skyltdockor. Alla uppmanades att utforska miniutställningen, röra vid och undersöka varandras plagg, samtidigt som de läste igenom de tillhörande berättelserna och överskred enskilda grupper i rummet.
Workshopen avslutades med att deltagarna tog med sig story-taggarna som hade fästs på deras plagg. Dessa taggar kommer nu att fungera som påminnelser och få plaggägaren att fundera över sitt plagg, dess användning och den historia som berättades under workshopen. På så sätt riktades ansträngningen mot att workshopens inflytande skulle dröja sig kvar långt efter dess formella avslutande.
Bilder: Victoria Hasselberg Garcia och Jamila Juzer Siamwalla, Science Park Borås
Text: Jamila Juzer Siamwalla
