Utblick: Librixer – ett modernt tröskverk med textil potential

Textila fibrer som separerats från ett par arbetsshorts – utan att brytas ner.

En högteknologisk separator, med potential att återvinna textilier utan att bryta ner dem? Science Park Borås har varit på besök i Skillingaryd för att prova maskinen Librixer – som kan bli en stor faktor i omställningen till en cirkulär textilbransch.

Under rubriken "Utblick" samlar Science Park Borås analyser och betraktelser av hållbar utveckling inom textilindustrin.

40 miljoner ton textilier skickas till våra deponier eller förbränns varje år. Textiltillverkningen är på fjärde plats bland de mest resursförbrukande industrierna och förbrukar enorma mängder vatten och råvaror. I dagsläget utgör återvunna textilier enbart 10 % av den globala textilmarknaden, och dessa är till största delen resultatet av återvunnet flaskavfall (PET).

Återvunna flaskor är ett första steg, men det löser inte det systemiska problemet med en modeindustri som hittills inte kan återvinna sitt eget avfall. Detta är anledningen till att inrättandet av ett textilsystem med sluten krets har blivit av största vikt. Ett system som kan återanvända sitt eget avfall och minimera spill är den enda lösningen med tanke på de kvantiteter som produceras och konsumeras idag – dessutom i ständigt ökande takt, när nya ekonomier ansluter sig till den globala marknaden.

Svårt att mekaniskt sortera textilier

Försök med livskraftiga slutna system har redan börjat utvecklas och lagstadgas bland både statliga organ och privata företag. EU har exempelvis implementerat så kallade ”producentansvarssystem”, som gör varumärken och återförsäljare ansvariga för avfall efter att konsumenterna brukat plaggen.

Maskinen Librixer står i Skillingaryd.
Maskinen Librixer kan separera textila material utan att bryta ner dem.

Samtidigt etableras förbättrade mekaniska bomullsåtervinningslösningar i delar av Asien i samarbete med Circular Fashion Partnership och Global Fashion Agenda. Mekanisk bomullsåtervinning har – tidigare – visat sig vara en opålitlig lösning för redan slitna plagg, främst på grund av insamlings- och sorteringssvårigheter. En annan teknisk utmaning inom branschen är de stora mängderna textilier gjorda av blandningar som bomull och polyester, samt att hitta effektiva sätt att separera dem.

Librixer – en skonsam separator

På Science Park Borås är alltid på jakt efter nya innovationer som har potential att lösa textilindustrins utmaningar. Därför begav vi oss till Skillingaryd för att kolla en av de senaste innovationerna inom råvaruåtertvinning: den mekaniska sorteringsmaskinen Librixer, från det svenska företaget med samma namn.

”Lika mycket som Librixer utnyttjar kärnan hos råvarorna, har maskinen potential att nå till kärnan av modeindustrins främsta utmaningar.”

Librixer har kapacitet att nå in i själva kärnan av material och utvinna specifika beståndsdelar. Till exempel kan den ta emot ett parti ärter och extrahera ärtprotein, ett ämne som idag är mycket eftertraktat i den (veganska) proteinindustrin. Librixer skiljer sig från traditionella fräsmaskiner i sin förmåga att bryta material längs deras naturliga gränser. Den använder mindre kraft och stötar vilket orsakar mindre friktion och skärning, samtidigt som den kräver mindre energi.

Lika mycket som Librixer utnyttjar kärnan hos råvarorna, har maskinen potential att nå till kärnan av modeindustrins främsta utmaningar. Modebranschen har stora problem med avfall från konsumenter och den försämrade kvaliteten på fibrer under återvinningsprocesser. Librixer, som är skonsammare än mekaniska maskiner i bomullsåtervinningsanläggningar, skulle potentiellt kunna befria branschen från kvalitetsproblem i återvinningsstadierna.

Från arbetsshorts till fibrer

På plats i Skillingaryd fanns även de svenska klädföretagen Polarn o Pyret och Elis, som hade med sig produktprover för att testa i Librixer. Testerna med olika typer av tyger och plagg följdes av en lång diskussion kring potentialen och möjliga användningsområden för denna maskin. Där föreslogs vägar framåt i arbetet, med fokus på att göra tekniken lönsam i en branschomfattande skala.

I första hand handlar det om att genomföra allt fler omfattande tester med så många olika material som möjligt, för att skapa underlag för kommande användningsområden. Det finns även miljö- och lönsamhetseffekter som behöver redas utan innan tekniken kan implementeras i större skala.

Ett par arbetsshorts, nedbrutna i Librixer. Notera hur vissa material kommer ut som fibrer, medan annat (som reflexerna) knappt bryts ner alls.
Ett par arbetsshorts, nedbrutna i Librixer. Notera hur vissa material kommer ut som fibrer, medan annat (som reflexerna) knappt bryts ner alls.

För att testa maskinen med ett färdigt plagg gjorde Elis en uppoffring i form av att tillhandahålla ett par arbetsshorts. In åkte de och ut kom en hink fylld med ett blå-grönt moln av fibrer. De delar av shortsen som var av annat material kom ut i princip hela – som exempelvis reflexerna. Dessa kräver en annan centrifugkraft för att sönderdelas, vilket gör eftersorteringen enklare att hantera.

En lösning som kräver samarbete

Trots den entusiasm Librixer orsakade finns det ännu en del obesvarade frågor. Även om maskinen fungerar bra i en isolerad testmiljö ligger det sanna potentiella värdet i dess förmåga att skalas upp och integreras i större verkliga scenarier. Skalbarhet har genomgående visat sig vara en av de viktigaste utmaningarna inom textilindustrin. Lovande tekniska innovationer dyker ständigt upp i olika kreativa sammanhang runt om i världen. Tekniken finns, men problemet ligger i anpassning och implementering.

”På pappret löser – eller åtminstone lindrar – Librixer en uppsättning nyckelutmaningar för textilindustrin.”

Ett annat avgörande element i pusslet handlar om insamling och sortering som kräver samordning av, och samarbete mellan, statliga organ, avfallsföretag och klädtillverkare. Det blir en fråga om att hantera materialflöden i kedjor som täcker hela världen som upptagningsområde, i ett nätverk som involverar många aktörer. Ytterligare ett problem är avståndet mellan återvinningsanläggningar och råvaran (textilavfall i det här fallet), vilket kräver långväga transporter som orsakar CO2-utsläpp.

På pappret löser – eller åtminstone lindrar – Librixer en uppsättning nyckelutmaningar för textilindustrin, särskilt när det gäller dess resa mot cirkularitet. Samtidigt bör det finnas en vaksamhet inför de massiva barriärer som ännu existerar när det gäller skalbarhet, anpassning och implementering. Kontinuerlig kommunikation mellan aktörer, inklusive regeringar och företag, är nödvändig för att åstadkomma förändring på makronivå för att innovationer som Librixer ska bli livskraftiga.

Text: Jean-Paul Bakkenist, Science Park Borås